Kanarieöarna

gran canariaKanarieöarna är en ögrupp belägen i Atlanten, utanför det afrikanska fastlandets nordvästra kust. Avståndet till fastlandet varierar från 108 km till 300 km beroende på vilken ö man mäter från. Turistnäringen är mycket viktig för Kanarieöarna, som varje år besöks av cirka 10 miljoner turister. En stor del av besökarna kommer från norra Europa, inklusive Skandinavien.

Kanarieöarna består av sjö större öar och flera små, inklusive de småöar som bildar den lilla skärgården Chinijo. Kanarieöarna har vulkaniskt ursprung och den som vill ha lite omväxling från strandliv och festande kan utforska den vackra och varierade naturen.

På Kanarieöarna finns fyra nationalparker:

  • Teide nationalpark på ön Teneriffa
  • Timanfaya nationalpark på ön Lanzarote
  • Parque Nacional de la Caldera de Taburiente på ön La Palma
  • Garajonay nationalpark på ön La Gomera

Kanarieöarna – en autonom del av Spanien

Kanarieöarna är en del av Spanien, men är en autonom region med en hög grad av självbestämmande. Kanarieöarna en del av EU, Eurozonen och Schengenområdet, men ekonomiskt ligger ögruppen utanför EU:s momsområde. Kanarieöarna tar ut sin egen moms, som är mycket lägre än momsen i Spanien.

De sju stora öarna

Ö Huvudstad Area (km²) Befolkning (2010)
Tenerife Santa Cruz de Tenerife 2034 906 854
Fuerteventura Puerto del Rosario 1 660 103 492
Gran Canaria Las Palmas de Gran Canaria 1 560 845 676
Lanzarote Arrecife 846 141 437
La Palma Santa Cruz de La Palma 708 86 324
La Gomera San Sebastián de La Gomera 370 22 776
El Hierro Valverde 269 10 960
La Graciosa Caleta de Sebo 29 658
Alegranza 10
Isla de Lobos 4,5
Montaña Clara 1,5
Roque del Este 0,06
Roque del Oeste 0,015

Tenerife (Teneriffa)

cycklingTenerife, eller Teneriffa som vi brukar säga på svenska, är den största Kanarieön. År 2010 bodde cirka 900 000 personer på ön, vilket också gör den till den mest befolkade Kanarieön. Huvudstaden heter Santa Cruz de Tenerife.

Teneriffas näst största stad, San Cristóbal de La Laguna, är känd för sin koloniala arkitektur och stadskärnan är listad som världsarv hos UNESCO. Här ligger bland annat Kanarieöarnas äldsta universitet, som öppnade år 1701.

Teneriffas högsta punkt är den aktiva vulkanen Teide. Den reser sig 3 718 meter över havet, och är precis som San Cristóbal med på UNESCO:s världsarvslista. Teide gör Teneriffa till världens tionde högsta ö.

Gran Canaria

strandGran Canaria är den tredje största Kanarieön, och den Kanarieö som har näst störst befolkning. År 2010 låg invånarantalet på ungefär 845 000 personer. Huvudstaden heter Las Palmas de Gran Canaria, och där bor något mindre än hälften av Gran Canarias befolkning. Staden grundades redan år 1478.

Varje år besöker cirka 2,2 miljoner turister Gran Canaria. De flesta turister åker till öns södra del, där temperaturen vanligen än högre och soltimmarna fler än i de norra delarna. Vissa delar av Gran Canaria har sandstrand (sanden har blåst dit från Saharaöknen) medan andra delar har en kust bestående av klippor och stenar.

I mitten av Gran Canaria ligger Pico de las Nieves, som med en höjd på 1 949 meter är öns högsta punkt.

Lanzarote

Lanzarote är den av Kanarieöarna som ligger längst till öster, och den är också en av de äldsta öarna. År 2010 hade ön en population på drygt 140 000 personer. Av dessa bor ungefär 55 000 personer i huvudstaden Arrecife. Lanzarotes högsta punkt är Peñas del Chache, som reser sig 670 meter över havet.

För 20 000 år sedan hade Monte Corona ett utbrott på Lanzarote, och i samband med detta bildades Túnel de la Atlántida – världens längsta kända lavatub under vattnet. Tunneln är cirka 1 500 meter lång.

Fuerteventura

Fuerteventura är den näst största Kanarieön och hade år 2010 en befolkning på drygt 100 000 personer. Fuerteventura är en av de äldsta Kanarieöarna och också en av de mest eroderade. Öns högsta punkt, Pico de Jandía, når 807 meter över havet. De västra stränderna på Fuerteventura har ofta mycket kraftfulla vågor. Den som söker lugnare vatten kan med fördel åka till stränderna i sydost istället, såsom Playa de Sotavento de Jandia.

Fuerteventuras huvudstad heter Puerto del Rosario, och därifrån går regelbundna färjeturer till både Las Palmas på Gran Canaria och till Santa Cruz de Tenerife på Teneriffa.

Från Corralejo på Fuerteventura finns en båtförbindelse till den obebodda ön Isla de Lobos, som ligger 2 km norr om Fuerteventura. Sundet som skiljer de båda öarna åt blir aldrig djupare än 10 meter. På ön finns en restaurang som drivs av ättlingar till den sista familjen som flyttade ifrån Isla de Lobos.

La Palma

surfingLa Palma, vars fullständiga namn är San Miguel de La Palma, är den näst högsta Kanarieön. Dess högsta punkt, Roque de los Muchachos når en höjd av 2 423 meter över havet. Där finns flera stycken vetenskapliga observatorier, och bland de teleskop som står uppställda på Roque de los Muchachos hittar vi bland annat det svenska solteleskopet (Swedish 1-m Solar Telescope) som sköts av Institutet för solfysik på uppdrag av svenska Kungliga vetenskapsakademien.

År 2010 hade La Palma drygt 85 000 invånare. Huvudstaden heter Santa Cruz de La Palma, men brukar bara kallas för Santa Cruz. Från Santa Cruz kan man ta färja till Teneriffa, Gran Canaria och Lanzarote, samt till det spanska fastlandet (Cádiz).

På La Palma bor jätteödlan Gallotia auaritae som ansågs vara utrotad innan den återupptäcktes år 2007.

La Gomera

La Gomera är mindre än 370 km2 och befolkningen uppgick år 2010 till drygt 22 000 personer. Huvudstaden heter San Sebastian de La Gomera, men brukar bara kallas för San Sebastian. Från San Sebastian går färjor till Teneriffa, La Palma och El Hierro.

Cirka 40 km2 av La Gomera utgörs av nationalparken Garajonay, som är upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Parken har fått sitt namn efter klippformationen Garajonay, som med sina 1 487 meter är La Gomeras högsta punkt.

El Hierro

El Hierro är den ö som ligger längst väster ut av alla Kanarieöarna. Här finns många endemiska växt- och djurarter, inklusive jätteödlan Gallotia simonyi. År 2000 utsåg UNESCO 60% av El Hierro till ett biosfärreservat.

El Hierro hade strax under 11 000 invånare år 2010. Huvudstaden heter Valverde, och där finns en färjeterminal med regelbundna turer till Teneriffa.

Precis som de flesta andra Kanarieöarna har El Hierro en mycket kuperad terräng med stora höjdskillnader. Högsta punkten Malpaso når 1 501 meter över havet.

Ögruppen Chinijo

Chinijo är en ögrupp som inkluderar öarna La Graciosa, Alegranza, Roque del Este, Roque del Oeste och Montaña Clara. Det är endast La Graciosa som är befolkad; år 2010 bodde där drygt 650 personer.

Kanarieöarnas ekonomi

Kanarieöarnas ekonomi är idag mycket beroende av turismen. Turistnäringen utgör ungefär en tredjedel av ögruppens brutton”national”produkt. Andra viktiga näringsgrenar är tillverkningsindustrin och odling av tropiska grödor, framförallt bananer och tobak.

Traditionen att odla tropiska grödor för export från Kanarieöarna går tillbaka flera hundra år. Innan den spanska erövringen av Kanarieöarna odlade befolkningen där grödor de själva konsumerade, men när Spanien fått kontroll över ögruppen infördes ett jordbruk inriktat på några få exportprodukter. Till en början odlades huvudsakligen sockerrör, men sedan började man också plantera vindruvor som kunde göras till vin som såldes till England.

I takt med att Spaniens imperium expanderade blev Kanarieöarna ett allt viktigare nav för den globala handeln mellan Europa och Amerika, Afrika och Asien. Kanarieöarna var ett viktigt stopp för skepp på väg till eller ifrån Europa, vilket i sin tur gjorde att handeln blomstrade.

Under 1800-talet drabbades Kanarieöarna av ekonomiska problem, bland annat på grund av att de europeiska kolonierna i Amerika hade börjat bli allt mer oberoende. Nystartade odlingar av koschenillsköldlöss (Dactylopius coccus) på Kanarieöarna gav ett viktigt tillskott till den lokala ekonomin eftersom lössen producerade ett mycket dyrbart färgämne, och i början av 1900-talet införde engelsmän bananodlingar på öarna som också de gav exportinkomster. Vare sig lössen eller bananerna genererade dock tillräckligt stor avkastning för att upprätthålla de forna välståndet, och under 1800-talet och första halvan av 1900-talet skedde en omfattande emigration från Kanarieöarna.