Gran Canaria natur

gran canariaEftersom Kanarieöarna, inklusive Gran Canaria, ligger så långt från fastlandet har här utvecklats en särpräglad flora och fauna med många endemiska arter. Vissa arter är endemiska till Kanarieöarna och kan hittas på flera av de öar som ingår i ögruppen, medan andra är endemiska till en enda ö. Vi känner till exempel till över 100 växtarter som bara har hittats på Gran Canaria.

På Gran Canaria finns många olika naturtyper, allt från barrskog, palmskog och fuktiga subtropiska laurisilvaskogar till sandiga ökenområden och karga vulkaniska bergstoppar. Havet runt omkring ön är förstås också fyllt av växter och djur.

Djur

På ön Gran Canaria finns det inte några stora ryggradsdjur. Olika sorters ödlor och fåglar dominerar djurlivet, såsom den endemiska Gran Canaria Giant Lizard (Gallotia stehlini). Denna ödla kan bli upp till 80 cm lång och lever endast på Gran Canaria. Dess naturliga habitat är buskskog och steniga områden, inklusive kuster. Den gillar också öppna områden med betesdjur.

dykningDet finns gott om fågelarter på Gran Canaria, särskilt om man inkluderar de fåglar som bara är här vissa delar av året eller som stannar till kortvarigt för att vila sig under sin färd till någon annan del av världen. Ett exempel på en fågel som häckar på Gran Canaria är Gulnäbbad lira (Calonectris diomedea diomedea).

I havet runt Gran Canaria bor bland annat fiskar, havssköldpaddor, valar, vanliga delfiner och flasknosdelfiner. Den havssköldpadda som man oftast ser när man dyker är Caretta caretta. Exempel på fiskar som man kan träffa på är stingrockor, djävulsrockor, svärdfisk, tonfisk, papegojfisk, havsruda och havsänglar (en sorts haj).

Kommer kanariefågeln från Kanarieöarna?

Den tama kanariefågel som går att köpa hos odlare och i djuraffärer heter Serinus canaria forma domestica och är en framodlad fågel vars ursprung är den vilda kanariefågeln Serinus canaria.

Den vilda kanariefågeln bor på Kanarieöarna (inklusive Gran Canaria), Medeira och Azorerna. Redan på 1600-talet började man odla den i fångenskap, och spanska sjömän tog med sig kanariefåglar till det europeiska fastlandet där de såldes dyrt till överklassen. Att ha kanariefåglar blev trendigt, särskilt hos de spanska och engelska kungahusen.

Den lukrativa aveln av tama kanariefåglar sköttes av munkar, som endast sålde hanarna. Hanarna var populära att köpa eftersom de (till skillnad från honorna) sjöng, men att munkarna inte sålde några honom innebar också att munkarna kunde behålla kontrollen över aveln av tama kanariefåglar och driva upp priserna.

Den vilda kanariefågeln är gulgrön till färgen med bruna markeringar pnaturå ryggen, men i fångenskap har en lång rad andra färgformer tagits fram såsom gul, svart, vit, orange, brun och röd. Den röda färgen introducerades genom hybridisering med den sydamerikanska finken Red siskin (Spinus cucullata).

På Kanarieöarna lever vilda kanariefåglar i många olika miljöer, inklusive sådana som skapats av människan, såsom trädplanteringar, parker och trädgårdar.

Kanariepalmen – en symbol för kanarieöarna

Kanariepalmen (Phoenix canariensis) påminner om en vanlig dadelpalm, men stammen är tjockare och kronan tätare. Den är endemisk till Kanarieöarna och en viktig symbol för ögruppen, inklusive Gran Canaria.

Kanariepalmen kan bli uppemot 40 meter hög, men cirka 20 meter är vanligare. Bladen kan bli 6 meter långa, med 80-100 småblad på varje sida. Frukterna är orangea och ungefär 2 cm i diameter. De är hårda och inte populära att äta eftersom de har så lite fruktkött kring den stora kärnan. Däremot kan man tappa palmen på sav och göra palmsirap (miel de palma), vilket är populärt på Kanarieöarna. En majoritet av palmsirapen produceras inte på Gran Canaria utan på ön La Gomera.

Nu för tiden är Kanariepalmen populär som prydnadsväxt världen över, inklusive Sverige. Den överlever några få minusgrader, men i områden där temperaturen varaktigt sjunker under −10° C på vintern bör den inte planteras utomhus.

Red Canaria de Espacios Naturales Protegidos

Över 40% av Cran Canaria står under miljövårdsorganisationen Red Canaria de Espacios Naturales Protegidos beskydd.

Typ av skyddsområde Namn
NaturreservatDrygt 7 153 hektar, fördelat över sex olika naturreservat på Gran Canaria.
  • El Brezal
  • Azuaje
  • Los Tilos de Moya
  • Los Marteles
  • Las Dunas de Maspalomas
  • Güigüi
Integral nature reserves
  • Inagua
  • Barranco Oscuro
Naturpark
  • Tamadaba
  • Pilancones
Landsbygdsparker
  • Nublo
  • Doramas
Naturmonument
  • Amagro
  • Bandama
  • Montañón Negro
  • Roque de Aguayro
  • Tauro
  • Arinaga
  • Barranco de Guayadeque
  • Riscos de Tirajana
  • Roque Nublo
  • Barranco del Draguillo
Skyddade landskap
  • La Isleta (utanför Las Palmas)
  • Pino Santo
  • Tafira
  • Las Cumbres
  • Lomo Magullo
  • Fataga
  • Montaña de Agüimes
Platser av vetenskapligt intresse
  • Jinámar
  • Tufia
  • Roque de Gande
  • Juncalillo del Sur

Parque Natural de Tamadaba

Den kontrastrika Parque Natural de Tamadaba består av raviner, sluttningar och bergsmassiv och här finns bland annat en av Gran Canarias bäst bevarade barrskogar. Skogen är extremt viktig för öns liv, eftersom den är så bra på att lagra det vatten som faller över Gran Canaria. I området finns flera människoskapade vattenreservoarer. Barrskogen är också hem åt flera endemiska och fridlysta fågelarter som häckar här.

Parque Natural de Pilancones

Den här naturparken instiftades år 1987 och ligger i Gran Canarias bergiga inland. Precis som barrskogen i Parque Natural de Tamadaba är denna barrskog mycket viktig för att hålla kvar regnvatten på Gran Canaria och fylla på akviferer. Det bor många olika sorters fåglar i Parque Natural de Pilancones, inklusive stora hackspettar, och området ingår i ett särskilt fågelskyddsnätverk som etablerats inom den Europeiska Unionen. Förut kunde man besöka en över 500 år gammal kanarietall (Pinus canariensis) i Parque Natural de Pilancones, men den blåste omkull i en storm år 2008. Året efter skickades en bit av trädet till Madrids Polytekniska Universitet där trädet åldersbestämdes till 542 år.